Queer film mot stöveltramp

I helgen marscherar nazister i Göteborg, hoppas att många protesterar. Igen. Arg för att så mycket kraft och allas våra gemensamma medel går till att skydda dessa galningar och vad som kan hända med folks ilska runtomkring. Orolig för att stöveltrampet ekar i huvudet, svårt att skaka av sig.
Igår gick jag till fina Teaterbåten i Stockholm och såg 120 BPM om franska Act Up och den nedtystade tiden då aids skrämde livet ur alla. Då homofobin och klasshat blev dödlig och Silence=Death bokstavlig. Salongen fullkomligt badade i tårar och jag önskar att varje potentiell SD-röstare skulle få tvångsgråta till denna film. En så smärtsam och livsviktig del av vår queera historia, vet högstadieungdomar vad som verkligen hände? Hur homohatet såg ut? Hur modiga folk var? Hur många som tog hand om varandra bortom hatet? Det leder såklart till aids idag och läkemedelsindustrin och rasism. Vem kan leva relativt lugn med hiv idag? Snälla alla lärare och föräldrar och vänner, jag hoppas ni pratar med ungdomarna om det här, gör ni det?
I helgen samarbetar vi på StaDemonia Tattoo Stockholm med CinemaQueer, vi monterar en popup-studio på Teater Lederman, för det enda som hjälper mot stöveltramp är att visa att vi är här, att vi inte är rädda, att vi är stolta och tillsammans! Hela veckan har vi ritat CinemaQueer Flash, en hyllning till queer kultur, den som behöver föreviga en bit på huden är välkommen!
Mer info på www.stademonia.com och Facebook. Flash av Soledad Aznar, Hilary Swank som Brandon Teena i Boys dont cry.